Hade äran att vara konferencier på Dockan igår! Sydsvenskan var där och det resulterade i en liten
artikel. Jag är dock inte medarrangör till Dockan Comedy bara för att jag råkar vara ihop med en av arrangörerna. Tro inte på allt som ni läser i tidningarna :-)
Men jag har varit där rätt mycket, även då jag själv inte uppträtt. Jag har lagt märke till att Dockans publik varit ganska svår vissa kvällar, de har varit rätt kalla mot nybörjarna och inte så välkomnande och öppna alla gånger. Och är man just nybörjare så kanske man inte har det där som krävs för att sparka igång en lite trögare publik. Det är naturligtvis inte publikens fel, de är standupovana och hej och hå, men det är ändå lite trist. Man vet ju att en rookie som kanske misslyckas för en publik skulle lyckas om det var lite varmare publik.
Så min plan för kvällen var utbildning! Jag plockade fram minnena av några hysteriska gig i min karriär, påpekade hur jag mådde inför min debut, pekade upp där komikerna stod och sa "där står de och är lite nervösa". Jag bad också alla i publiken som kunde tänka sig att ställa sig på den här scenen denna kväll att applådera. Ingen applåderade, och ett spontant skratt uppstod.
Min ambition var helt enkelt att mjuka upp publiken en aning så att de fattade lite vad komikerna gav sig ut på, och det verkade det som jag lyckades. Stämningen var i alla fall betydligt varmare och öppnare än när jag började kvällen och alla komikerna välkomnades verkligen av publiken och gjorde bra och stabila gig.
Joe Eagan (bästa jag sett honom göra),
Tomas Högblom (härlig närvaro, brutal som vanligt),
Nils Lind (han tänker tankar ingen tänkt),
Emma Wessleus (17 år och lysande),
Björn Tennfors (10 min kör han sällan, hanterade det perfekt),
Pierre Mattisson (Från Markaryd, gjorde sitt andra gig, strålande) och
Teresa Tönisberg (grymt skön avslutning på kvällen).
En jättebra kväll. Extra roligt att se Emma och Pierre, det spirar och gror i comedy-våren!
