Eddie Izzard

Ska gå och se Eddie Izzard den 18/12. Och nu får han se till att vara jävligt bra, för jag har tackat nej till minst tre firmagig den kvällen på grund av honom...

Men men, det blir säkert trevligt :-)

Dockan och Kulturkrogen

Dockan i onsdags var jättekul. Jag skulle avsluta kvällen, oftast när jag kört där har det bara rört sig om kortare spotar då jag testat nytt och så, men nu skulle jag köra lite längre. Började med lite nytt som funkade bra, sen körde jag välbeprövat resten. Det var faktiskt rätt längesen jag körde min standardact på en skånsk klubb, men det kändes bra som omväxling :-)
Fick också till flera här och nu-grejer i publiken, det gör det konstnärliga i standupen lite extra närvarande, skapande av humor där och då.

Sen var det Kulturkrogen igår då...
Gratis inträde och ingen budget=ingen annonsering. Lite fliers och affischer. Sist var det ca 15-20 pers, hälften var kompisar till nån av komikerna. Denna gången kom det inte en käft. Lite lätt antiklimax. Visst, det har hänt förr, sist jag var med om det var nog på Dockan. Där är det i och för sig publiksuccé varje gång nuförtiden, så visst kan det finnas hopp fortfarande även för standup på kulturkrogen. Men då måste det definitivt till lite bättre marknadsföring, annars är det inte lönt.

Men vi som var där hade ändå rätt trevligt. Käkade tillsammans, snackade lite skit och sen slutade det med att vi tog fram micken i allafall och lattjade lite.

Shit happens. Så många gånger jag hållit i standupkvällar så kan jag faktiskt inte påminna mig om att jag behövt ställa in nån gång på nån av mina klubbar. Inte ens på Lundia tror jag, även om det var nära. Men nån gång ska vara den första...

Lite att göra

Nu är det lite mer att stå i än tidigare. Det är skönt när det händer grejer. När man är som mest stressad så är man inte så glad över att det "rör på sig", men frågan är om inte det är bättre än motsatsen i alla fall.

Igår satt jag i juryn för Garvas oneliner-tävling på Harrys. 15 tävlande! Men det gick snabbt... Många korta skämt! Varje komiker körde mellan en och fem oneliners var, och varje oneliner blev bedömd enskilt. Vinnare blev Johannes Finnlaugsson, tvåa kom Nils Lind och trea Marcus Johansson. Rolig kväll, kul initiativ! Förutom jag var Jesper Rönndahl och Lena Frisk också med i juryn. Jag fick även frågan om jag ville köra en kortis i början av andra akten, och det gjorde jag. Var lite stissig precis innan för jag hade inte riktigt tänkt ut hur jag skulle lägga upp det, mest koncentrerat mig på att vara jury. Men det gick bra ändå :-) Jesper och Lena körde också varsitt set, det var jättekul! Var himla kul allt som allt!

Ikväll ska jag upp på Dockan och köra. Och imorgon Kulturkrogen. Men nu tar vi en kväll i taget...

Mackan Andersson - Ur djupet

I slutet av oktober släpptes Mackan Anderssons nya bok "Ur Djupet" som e-bok (kommer snart ut lite mer gammaldags i en pappersupplaga också).
Mackan är en av mina gamla vänner, tillika ståuppkomiker och författare. Han har tidigare gett ut två böcker, "Jakten på det försvunna skrattet" och "Ur mörkret" som båda är mycket läsvärda. Den första handlar om kyrkans förhållningssätt till humor, och den andra innehåller skräcknoveller.

Denna senaste bok är en ny samling skräcknoveller, också denna gång med lite annorlunda stuk. Jag gillar allihop, och speciellt fångas jag av berättelsen om en genetisk manipulerad åker - en skräcknovell på en lite modernare nivå. Det är sannerligen läskigt, och läskigare blir det när man inser att vissa delar av storyn kan vara verklighet, eller kanske redan är det?

Läs den novellen och resten av boken här, och jag garanterar en annorlunda och spännande läsupplevelse!

Dockan i onsdags

Var och körde på Dockan Comedy i veckan. Var lite otaggad innan, är lite trött och less så här års (November är snart slut. Halleluja).

Visste inte vad jag skulle köra, satte mig och grävde fram lite blogganteckningar från humorbloggen. Några korta grejer och en lite längre om Sverigedemokraterna. Och då började jag känna mig lite motiverad! Dels kul att testa nytt och dels kul att se om min åsiktshumor hade nåt att hämta.

Fick igång det bra med lite publiksnack inledningsvis, det där som kan krävas ibland för att tända publiken och skapa intresse. Sen när jag körde de korta skämten så funkade det sådär, men då började jag tjafsa med publiken "Jaha, här har man ansträngt sig!" med glimten i ögat och fick med mig folket i alla fall. Sällan jag börjar klaga på publiken när nåt inte funkar, men denna gången blev det så, och det blev rätt kul faktiskt. Ett av skämten resulterade i en underbar här-och-nu-grej, när jag frågade om vilka som rökte. Två längst fram började applådera, och jag började prata lite med dem. Så frågade jag om de var ihop, varpå båda började asgarva. Så berättade de att de var syskon. Då hör jag mig själv säga:
"Jag är från Norrland, det ena behöver inte utesluta det andra"
Och lokalen exploderar.
Jag glömde slutföra skämtet om rökning, och började istället prata om Vellinge. En ung kille var från Vellinge och jag retas lite med honom. Sen kommer jag in på materialet om Sverigedemokraterna. Det funkade också rätt bra, inte så mycket på grund av att materialet var högklassigt, utan för att jag fått tumme med publiken och också för att jag sa nåt viktigt med det. Var jättekul att uppträda denna kväll, lite av en vitamininjektion i höstmörkret.

Tack Dockan!

Kulturkrogen 10 november

I tisdags var det premiär på Kulturkrogen Comedy Club. Det var en lugn kväll, inte så mycket folk, kanske 20 pers. Det var ett trevligt gäng, om än lite tyst. Jag försökte starta upp med lite energi, men fick inte så hemskt mycket respons. Körde lite startaupp-knep också för att det skulle vara lite krattat i manegen före första komikern.

När jag fått dem att låta litegrann i alla fall och dessutom fått åtminstone ett par små skratt så påade jag Pierre Mathisson som gjorde ett bra jobb. Han har bra och tydliga grejer och mycket energi som var välbehövligt denna kväll. Därefter tog Sven Nilsson vid och charmade publiken med sin touch av galenskap. Johannes Finnlaugsson var nästa man på scen och hans smarta och kluriga material föll också den lilla skaran i smaken. Sen äntrade Staffan Nordqvist scenen (eller mattan faktiskt). Jag gillar hans material om Usain Bolt, och det gjorde publiken med. Jättesmart och kul. Tomas Högblom avslutade första akten och gjorde det med tempo, energi och sin välkända ångvältsteknik. Fungerade väldigt bra.

Andra akten inledde Mats Andersson bl a med några nya observationer kring tunnelbygget som gick hem, sen körde Conny Hansson och beskrev vad som kan hända när blå kylskåp välter... Publiken var med på noterna och var så även när Ludde Samuelsson körde igång med en enorm energi. Sist ut var Jørund Larsen som knöt ihop säcken ordentligt.

Här nedan större delen av kvällens komiker samlade.













Fotograf Kjell Pettersson.

Nästa standupkväll på Kulturkrogen är 26/11, välkommen!

Skrattfest på Oslipat

Var på Oslipat ikväll, och det var en underbart skön kväll! Själv var jag lite off för jag har haft en sånt där dygn då jag ifrågasätter varför inte min mor gjorde abort, ni vet hur det kan vara... Avsaknad av inspiration, livsglädje och självförtroende, rubbet. Ibland är jag verkligen en melankomiker.

Men när jag landat på Tangopalatset återvände livssandarna en efter en, först via en capricciosa som Marcus Johansson levererat och sen via lite trevlig gemenskap. När jag skulle på i början av andra akten så kom jag först lite fel, men var snabbt tillbaka på banan igen och sen flöt det med hyfsad tajming hela vägen. Kul att det nya jag utvecklat under hösten sitter så bra. Jag har koncentrerat mig på en del av det, det finns fortfarande bitar som jag inte slipat på scen ännu. Men det får bli ett senare projekt.

Värt att nämnas:

• Frittes energi som konferencier, med en härlig närvaro och förmågan att rama in kvällen precis sådär bra som man vill att det ska göras.
• Råland Ulvselius Sverigedemokrat-rutin, grymt bra.
• Nils Lind i högform ackompanjerad av en skicklig pianist.
• Isak Janssons fullständiga knockout av publiken. Han bara höjde ribban gång på gång under sin act, och till slut kunde han inte fortsätta eftersom delar av publiken inte kunde sluta skratta. Grymt set!

...men alla var jättebra och förtjänar egentligen ett alldeles eget omnämnande...

Förutom jag så var det:
Johannes Finnlaugsson
Linn Edlund
Råland Ulvselius
Malin Nanhed
Nils Lind
Isak Jansson
Soran Ismail

Och så Fritte förstås.

Tack Marcus och Fritte för allt jobb ni lägger ner till andra människors glädje, både komiker och publik.

Ack och ve

Är novemberdeppig, och det passar ju alldeles utmärkt eftersom det är november. Skulle inte alls kännas lika bra att vara novemberdeppig i september eller mitt i sommaren. Men nu är det november och jag är less. Och vad har jag för orsaker då? Jag kan räkna upp några av dem.

Det är mörkt.
Det är kallt.
Det är jävligt.
Man måste kliva upp varje morgon.
Jag har dåligt med pengar.
Dammråttorna hemma är så stora så de har börjat prata.
De säger inget intressant.
Jag har spänningshuvudvärk.
Världen är ond.
Jag vägrar tänka positivt.

Och det värsta av allt är att jag är scout, och har ni NÅGONSIN sett en deppig scout? Nej precis. Snart ringer de på dörren och beslagtar min scoutskjorta.

Språkförbistring

Ikväll försökte jag köra standup på engelska för första gången. På Wisecrackers, och platsen för denna ambulerande klubb var denna gång Fagans i Malmö. Jag hade förberett några minuter, både nytt och översatt från mitt gamla. Jag har haft bra betyg i engelska och under normala förhållanden kan jag konversera hyggligt, förutsatt att jag kan slappna av. En standupscen är dock inte det mest avslappnande stället man kan befinna sig på, så jag var lite orolig för hur jag skulle hantera det.

När jag kom till klubben fick jag reda på att jag skulle upp först. Jag blev lite ställd men också lite rädd för jag kände på mig att jag kanske inte hade de bästa förutsättningarna att starta upp en kväll på engelska. Men jag gillade läget. Efter en ganska kort uppstart av konferencieren Martin Lettevall så var det då min tur. I ungefär samma sekund som jag ställde mig på scen så visade det sig att flera delar av hjärnan behagat stänga ner verksamheten, bland annat språkcentrat.

Jag var väl på scen i kanske sammanlagt två minuter, och under den tiden hann jag
1) Glömma allt jag någonsin lärt mig om engelsk grammatik
2) Få en klar och tydlig inblick i hur våra invandrare har det när de ska göra sig förstådd på svenska
3) Önska med innerlighet och kraft att jag befann mig någon helt annanstans

Jag lyckades väl stamma fram ett par skämt som gav en svag antydan till respons från publiken innan min hjärna skickade väldigt distinkta signaler om att jag förmodligen borde göra något helt annat någon helt annanstans, och det omgående. Jag bestämde mig för att inte käfta emot och gick direkt på ett säkert (?) avslutningsskämt, fick ett skratt och tackade för mig.

Från proffs till nybörjare på en tiondels sekund. Det var länge sen jag kände mig så osäker och handikappad, det var enormt jobbigt, både på plats och efteråt. Jag tvivlar på att jag kommer göra om det.

Andra akten kan jag inte säga så mycket om eftersom jag gick i paus, men Marcus Johansson var den komiker som avslutade första akten, och han gjorde det mycket bra. Imponerande. I take my hat of for him.