Tsunamivarning

Det här med höstar är en ganska dålig idé för mig, jag brukar som regel gräva ett djupt känslomässigt hål för att sen hoppa upp och ner där hela hösten, och räcker ut tungan åt alla som kommer och försöker vara trevliga. Så ock denna höst, om än det lättar upp när solen skiner. Fast nu regnar det.

Nåväl, på grund av att jag varit lite småless försökte jag först ge bort min spot på MACK i torsdags eftersom jag inte hade åstadkommit något nytt under solen. Det funkade dock inte och jag var tvungen att sätta ihop något som jag kunde stå för. Det var bra att jag gick upp, jag fick det att svänga rätt rejält och hade dessutom kul på scen gubevars... Då påminns man om varför man sysslar med detta :-)

Igår körde jag på Oslipat och ångestmolnet som omgav mig under eftermiddagen och kvällen var oproportionerligt. Som det ibland är. Jag hade samlat mig och lyckats skriva lite material om Skånetrafiken efter ännu än irriterande resa hos densamma, men inför detta gig så kändes dessa nya skämt ungefär lika roliga som en tsunami. Jag stålsatte mig dock, satte ihop det tillsammans med lite gammalt. Har man kört materiel längre än två veckor så är det ju gammalt i vissa kretsar i Malmö. Så fy fan vad jag är ute. Men hursomhelst, jag gick upp och försökte fokusera på helheten och den publiken jag mötte, och jag avslutade första akten med den äran. Jag hade till och med roligt! Det nya materialet mottogs med kärlek och inte alls med den skräckslagna och flyende publik jag i mitt sinne hade räknat med. Ska putsas lite bara.

Ikväll ska jag till Kinna och uppträda. Där ska jag lyckas med det jag missade på Oslipat -hålla ner mitt röstläge så det inte blir så "skrikigt". Men jag gjorde andra vinster igår. Det blev aldrig nån tsunami.

För övrigt är Al Pitcher en komiker i världsklass och det visade han senast igår.