Pungspark

Igår var det Mässingshornet. Klubben visade sig till en början inte från sin bästa sida, och knappast jag heller. Å andra sidan hade jag haft en självmordsdag, en sån dag när man börjar leta efter nåt nummer till nån kurator.

Nåväl, jag misslyckades i alla fall med att starta igång det bra i första akten. Nästan bara killar i publiken, och inte alla så sugna att bli uppbjuden till dans. Jag kanske bara skulle kört materiel, men när det är så få känns det lite distansierat, så jag försökte snacka med dem. Gick sådär. Några av komikerna som uppträdde var väldigt nya, men skötte sig ändå. Det är klart att de hade gjort bättre ifrån sig med andra förutsättningar. Andra akten såg helt annorlunda ut, mestadels för att tre herrar kommit in i lokalen varav den ena när jag börjar prata med honom presenterar sig som Doktor Moppe. Och helt plötsligt infinner sig den här gemytliga stämningen där alla i lokalen kan enas kring något. I det här fallet nyfikenhet kring Doktor Moppe. Och folk skrattar. Så komikerna i andra akten fick lite andra förutsättningar. En gjorde debut, och det gick väldigt bra. Det är jättekul att se ögonen stråla från en debutant som just stigit av scenen.

När jag kom hem blev jag varse att en av komikerna under kvällen hade twittrat. Han gick för övrigt i paus och fick aldrig möta Doktor Moppe. Men innan han överhuvudtaget satte sin fot på klubben skrev han:

Förbereder gig på Malmös sämsta Ståuppklubb. Påminn mig gärna om varför.(hoppas inte klubbchefen läser det här)

Jag kan berätta varför. Han hörde av sig och frågade om tid.

Väl på plats tar han kort på mig som han skickar upp och skriver:
Här är hon. Som driver Malmös (Sveriges) sämsta Ståuppklubb. Hon är inte sämst själv men klubben. Fan asså!

Det är var och en förunnat att äga en egen åsikt om saker, och likaså förunnat att välja om man vill basunera ut det. Det säger jag inget om. Inte heller påstår jag att detta är den bästa klubben jag driver, hur man än väljer att se på det så är Mässingshornet en väldigt speciell klubb. Lite antingen eller. Men många gånger har det varit makalöst sköna kvällar där, det är det nog en hel del komiker som kan skriva under på. Men jag ska inte sticka under stol med att det har varit jobbigt ibland också. Anledningen till att jag ändå fortsatt är för att jag är envis och att det mestadels varit kul. Men när någon skriver så till 1600 pers om klubben och mig så känns det fan inte kul längre. Det kanske var ett skämt? Men jag skrattar inte.

Jag skriver inte detta för att spela martyr på nåt sätt, jag skriver det för jag blev innerligt sårad, förbannad och dessutom jävligt ledsen. Hur än Mässingshornet är så har det varit en plats för nya rookies att få scentid, och det har varit min förmån att få se dessa nya förmågor utvecklas där. Igår var det åtminstone fyra rookies av sex som fick bra förutsättningar på denna världens sämsta klubb. En av dem som hållit på ett tag gjorde för övrigt sitt bästa gig hittills (ska jag kanske tillägga att vederbörande även uppträtt på andra scener?). Så någon form av funktion har stället fyllt, för de nya komikerna om inte annat.

Jag har en liten önskan som jag basunerar ut här. Du som inte kan se skönheten och charmen med denna genuint udda klubb där personer som Doktor Moppe ibland dyker upp, snälla du, ta dig för all del inte tid att komma. Det kommer överhuvudtaget inte vara värt det för dig. Eller för oss.