Fan vad less jag blir...

Det är så jävla trist.
Jag gör ett riktigt toppgig på Speakeasy och blir sågad jäms med fotknölarna av Smålandsposten. Vad ska man säga? Om man har rungande skratt och fyra sköna applåder redan den första minuten, och giget sen fortsätter med samma sköna publikrespons under 20 tajta minuter, och man efteråt klassas som sämst, vad fan ska man då göra som komiker för att få en bra recension?

Skulle jag ha strippat?!

Kära Smålandspostens recensent!
(som för övrigt inte ens vågar gå ut med sitt namn, kanske efter det här).
Jag ser inget problem i att beskrivas som blek jämfört med Johan Glans. Men att få en recension som går ut på att jag "inte riktigt når ut" när jag gör mitt jobb och levererar mina skämt så att lokalen exploderar med täta mellanrum så kan jag inte riktigt förstå om vi var på samma plats... De som känner mig vet att jag är den förste att kritisera mig själv och att jag har svart bälte i att nedvärdera mina egna insatser, men i torsdags gjorde jag en riktigt bra show. Många i publiken kom dessutom fram efteråt och de sa "Du nådde inte riktigt ut..."
Nej, det gjorde de inte, de sa "Vad bra du var, fantastiskt roligt!!"

Sammanfattningsvis så gjorde Mats Andersson och undertecknad tillsammans med Lars Magnusson (som för övrigt inte ens blev nämnd i recensionen!) en strålande förstaakt tillsammans inför en lika strålande publik.

Men på en punkt hade den namnlöse recensenten i alla fall rätt, efter oss kom Johan Glans och toppade hela kvällen! Och visst glänste han- som sig bör.