2009-10-20

Nu tjafsas det om roasten på Berns

Har läst flera blogginlägg om roasten på Berns och jag länkar till ett par här. Det är mycket kritik. Det verkar som roasten rör upp rejält med känslor.

"Cecilia Frode -I love you" (Politisk vilde)
"Min roast av Roast på Berns" (TV-bloggen)

Jag kan väl sammanfatta mina egna åsikter så här:
Roast är nytt i Sverige som frekvent företeelse betraktad. Men vi har skrattat åt elakheter i tv sen länge. Det har till och med de mest hårdnackade roastkritikerna gjort. Roast är inte legitim mobbing som några vill ha det till. En roast förutsätter att någon har tackat ja till att -med kärlek och glimten i ögat - bli sönderskämtad. Ett slags "här är ditt liv" fast bra mycket elakare.

Jag tror vi kommer att lära oss mer om roast med tiden, på samma sätt som standupen kom till Sverige och började utvecklades för ett par decennier sen.

För visst går det att förbättra. Det jag tror man vänder sig mot i första hand nu är att det inledningsvis har blivit lite av effektsökeri av det hela. Man använder tabubelagda ord för att publiken ska dra efter andan, vilket de också gör. Lite mer finlir kanske? Jag gillar när man börjar tokgarva åt ett skämt och först en tusendel senare inser vad det är man skrattar åt. Istället för att skratta av chock över att nån SÄGER "steka ett nyaborterat foster" tror jag att man kan producera ett skämt som gör att publiken själv TÄNKER samma mening. Om man nu är ute efter att gå över gränsen kan man väl då och då låta publiken göra det åt en?

Som de flesta vet så är jag inte de grova skämtens leverantör, så jag uttalar mig som publik. Jag gillar att bli förd bakom ljuset av komikern. Om sen poängen handlar om något harmlöst eller nåt riktigt grovt gör ingen större skillnad för garvet. Skillnaden är att jag fått tänka själv och i det grova skämtet så har värdet i de riktigt "fula" orden inte devalverats. Då kan de användas som strössel i tårtan istället för som huvudingrediens.

1 kommentar:

standuplars sa...

Bra åsikter, snyggt serverade!
Håller med till fullo, det är enklast att "gräva i brallan" för att få ett skratt. Lite mer hjärngympa att hitta skratt utan såna effekter. Sen att publikens tankar far iväg kan ju inte vi komiker hjälpa ;-)