Hej igen!

Nu på sommaren ägnar jag mig ofta åt sällanbloggning, som ni kanske märker. Under den senaste tiden har det hunnit hända lite mellan sol och glass-stunderna :-)

27 juni körde vi nere på Rex. Det kom inte så mycket folk, dels på grund av fotbolls-VM och strålande sol, det är två saker som gör en mörk källare utan storbilds-tv mindre intressant. Efter moget övervägande så bestämde vi oss för att ta sommarlov med klubben efter denna kväll, kanske den återkommer i höst istället!

1 juli körde jag på nystartade klubben GECKO, på Gessie byakrog. Det är väldigt fint därute och jag tror det kan bli bra. Till första kvällen hade inte så många hunnit få info om arrangemanget, men ett gäng hade letat sig dit och bildade en trevlig liten publik! Det blev en avslappnad och skön kväll. Grillbuffén därute är värd fler besök så det är inte otroligt att jag drar till klubben även om jag inte ska uppträda. Komikerna kanske också är roliga :-D

3 juli var jag på en privat födelsedagsfest i Landskrona. En 40-åring skulle hyllas, och jag hade med mig Mats Andersson, Anders Löfberg och Björn Tennfors. Det blev en härlig kavalkad och väldigt bra! Mats var grymt bra, Anders charmade alla som vanligt och Björn med sin nya lediga stil tog hem sina poänger utan problem. Själv var jag nöjd med mitt framträdande, speciellt roligt var det när jag pratade om scouter och frågade om scoutrop. Då började födelsedagsbarnet skandera sitt gamla scoutpatrullrop!! Om gamar... En gång scout, alltid scout...

6 juli var jag konferencier på MACK, Tobias Persson och Thomas Oredsson var huvudnummer och gjorde kvällen till succé. Precis bredvid scenen stod också en teckentolk (och avbytare), så hela kvällen blev tvåspråkig! Jag gjorde väl ett okej jobb som konferencier, men kände inte nån riktig feeling och närvaro. Var lite rörig och tappade tajmingen vid ett par tillfällen. Som helhet betraktat så var det ingen katastrof, men man vet alltid själv vad man kan göra bättre!

Igår 7 juli var jag på Dockan Comedys nypremiär på "en nypa salt" som restaurangen numera kallas. Ett 40-tal hade kommit och fyllde rummet ganska bra. Dock lämnade möbleringen en del övrigt att önska. Utrymningsvägar i all ära men nu kändes det som att de hade ordnat en utrymningsväg för komikern för det var väldigt mycket tom yta framför scenen. Första akten puttrade på men publiken var fortfarande lite avvaktande. Jag var extra spänd på att få se Henrik Mattisson som fått en spot. Jag har sett honom ett par gånger på senare tid under lite knasiga förutsättningar, och såg fram emot att se honom på scen. Han skötte sig bra, höll tiden perfekt och hade bra med skratt nästan hela vägen. Ska bli kul att se honom utvecklas. Han körde ju när vi hade klubben "standup på Gatan", och var då lite vild och svår att få grepp om. Han har dock lugnat sig betydligt sen dess och det gör honom också bättre på scen.

Jag hade äran att avsluta första akten, och det gjorde jag med rejäl bravur! Jag fick direkt kontakt med publiken och rejäl feeling, så tajming och allt annat infann sig automatiskt, som det ska. Hade lite småsnack med publiken också som blev väldigt roligt. När det blir så där så allt klaffar så är det lite som att bli kär, man faller för varandra. Jag som komiker faller för publiken och de faller för mig. Efteråt kom det fram en tjej från Östersund, min födelsestad, och tackade så mycket, hon var väldigt upprymd. Hon frågade om jag snusade för hon tänkte ge sin sista snus till mig. Jag snusar dessvärre inte, men erbjuder en norrlänning sin sista snus till en så vet man att det är kärlek! :-D

En minnesvärd punkt under kvällen var när Nils Lind diskuterar vandrande pinnar och en kvinna i publiken (utan att beakta att det handlar om ett skämt) rättar Nils i en sakfråga så hela skämtet faller. I teorin. I praktiken skapade det en skrattfest med käbblet som följde i ämnet. Det kändes nästan som man var på Mässingshornet där ett tag...