2011-04-14

Komfortzon

Igår onsdag var jag på Dockan. Från det att jag tackade ja hade jag en egen agenda för det här giget. Jag hade någon ostrukturerad tanke om att jag mestadels skulle improvisera med publiken lite som när jag gjorde det här firmagiget. Visst, kanske några säkra skämt här och var, men i övrigt bara lite lösa tankegångar som fick ta mig på olika vägar med hjälp av publiken.

Strax innan jag skulle åka dit var jag fortfarande himla orolig för hur jag skulle genomföra det jag bestämt mig för. Och kanske framförallt hur det skulle gå när jag trafikerade scenen. Till klubbägarna och mina komiska medtrafikanter sa jag "Jag tar inte ansvar för mina handlingar idag". Vilket naturligtvis är ren bullshit. Vad jag än gör på scen så får jag svara för det själv, det är så det funkar. Men jag försökte skydda mig lite, kanske rent prestationstänk-mässigt också.

Hursomhelst, jag skulle avsluta första akten. Publiken var inte helt oäven när komikerna innan mig körde, vilket kändes lite skönt. Renodlade improvisatörer kallar förmodligen det jag gjorde igår för "Impro -my ass", särskilt efter att ha sett denna bild:














Jag skriver aldrig på handen i vanliga fall ska tilläggas. Aldrig. Nu skrev jag upp de tankegångar jag hade med mig. Detta gjorde jag för att inte enbart falla tillbaka på säkra skämt. Så syftet var gott :-) Och utfallet? Jag körde lite drygt 16 minuter. Räknade i efterhand till 4 eller 5 gamla skämt under den tiden, kanske runt 4 minuter av totalen. Resten var då nån improviserad smörja utifrån dessa lösa tankegångar i kombination med publiken. Det var inte det skrattätaste gig jag gjort, men vinsten denna kväll var en annan. Bitvis var det lite tystare än jag är van, och bitvis blev det väldigt, väldigt bra. Men oavsett, jag hade med mig publiken hela vägen. Detta kan nog ha varit det mest lärorika klubbgig jag gjort på länge. På firmagig har jag lättare att komma loss och prata med publiken än på klubb. Den största lärdomen denna kväll var nog - det är inte så farligt som det verkar att gå utanför sin komfortzon.

1 kommentar:

Baronessan sa...

Härligt att det gick bra!