Så olika kan det vara...

I onsdags var jag inbokad på LUCK, Lund Comedy Klubb. Jag hade aldrig varit där tidigare, och jag hade hört varierande betyg. Denna kväll hade ett fyrtiotal tagit sig dit, och det visade sig vara en väldigt försiktig och blyg publik, men framförallt tyst. Komikerna slet i första akten, några av dem gick på publiken så de blev om möjligt ännu tystare. Niklas Folkegård pumpade in mycket välbehövlig energi i lokalen, och fick också lite bättre betalt än de tidigare komikerna. Erica Sjöwall avslutade sen första med sin lugna och sävliga stil på ett bra sätt med tanke på förutsättningarna. Det kändes nästan som att rummet läckte energi...

I andra var det fortsatt trögt, men Ludde Samuelsson tog med sig lite extra energi upp på scen också vilket var bra. Efter honom kom Pär Söderström, och sen skulle jag avsluta med 20-25 minuter. Jag vet att man förmodligen inte får säga så som svensk om sig själv, men jag var strålande! Jag landade bra hos publiken, hade en väldig scennärvaro och härochnukänsla i kroppen. Det flöt på, de slappnade av och jag levererade nästan en halvtimme. Visst hade jag fått mer pröjs av en röjigare publik, men jag tömde nog ut det som gick ur den kvällen. Kändes härligt. Ett riktigt roligt gig på LUCK!

Sen igår skulle jag köra tre minuter nytt på MACK. Ibland kan det ju vara lite öppet mål där, eller som Lennie Norman uttryckte sig under kvällen "Det här är en självspelande lokal". Och visst, det var en kanonkväll. Teresa var lysande som konferencier, Marika glimrade som vanligt, och så innan Lennie toppade härligheten (vilket han gjorde med en enorm bravur) ingick jag i en stafett. Men trots dessa fantastiska förutsättningar, av vilka en del saknades i onsdags, så gjorde jag ett halvtaskigt gig. Sumpade flera grejer, varav slutskämtet var ett, det föll så platt så det hördes nästan… Det var ett par grejer som funkade, men resten får jag nog skriva om eller leverera bättre.

Så olika kan det vara…