Jag var med på Lommadagen, vi var ett gäng (Eric Andersson, Mats Andersson, Thomas Andersson, Björn Tennfors, Jörund Larsen, Ludde Samuelsson och jag) som skulle underhålla i ett öltält på kvällskvisten. Det visade sig vara ett hyschpysch-projekt. Varenda komiker som gick upp fick i tur och ordning hyscha på publiken. De som satt närmast scenen satt tyst och snällt, men bara några meter bort ringlade sig en lång kö till att få utbyta valuta mot öl, och den kön var allt annat än tyst. Bakom den satt också folk och skränade. Resultatet blev ett väldigt sorligt tält och frustrerade komiker. Alla gjorde bra ifrån sig utifrån förutsättningarna, och jag skulle avsluta härligheten. Jag gick upp och började med att spela ut den tysta delen av publiken mot den inte lika tysta delen. Jag räknade till tre och fick den tysta delen av publiken att peka och i kör vråla "HÅLL KLAFFEN DÄRBORTA!"
Dels funkade det hyfsat på de förvånade ölhävarna/pratkusarna som droppade av eftersom, men framförallt fick de delaktiga känna sig mer delaktiga och det är ju alltid bra. Jag körde på och fick bra betalt av publiken. Ett roligt gig! Innan var jag inte så glad, man blir frustrerad av att se andra köra standup när det inte är fokus. Men det är lärdomar det också för alla inblandade naturligtvis. Efteråt var jag nöjd. Är det gig med lite lägre prestige så kan det trots allt vara roligt att uppträda när det är en rejäl utmaning att köra. När man får det att funka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar