Att bli recenserad

Det finns sidor av det här yrket som jag trivs lite sämre med. Sitta i ett okänt kök i två timmar för att vänta på att få uppträda är en. Hålla på med allt pappersarbete som bokföringen innebär är en annan. Att bli recenserad är en tredje.

Jag har väl inte fått så många recensioner, men några har det blivit. Både bra och lite sämre, men i förra veckan efter mitt framträdande på HECK i Helsingborg fick jag en riktigt dålig recension. Och jag ljuger om jag säger att jag inte blev ledsen. För det blev jag. Väldigt ledsen. Men folk har naturligtvis rätt att tycka precis som de vill, och så även recensenter.

"Bry dig inte om en recension! Det säger inget om din kapacitet, bara om vad en specifik person tyckte om dig under en specifik kväll."
Så är det sagt. Men ganska svårt att ta till sig. Jag har dessutom en djupt inrotad förmåga att tro på folk som säger att jag är dålig (en egenskap jag för övrigt inte rekommenderar).

Det var inte så mycket folk på plats, rätt tomt framför scenen (bortsett från kvällens komiker som snällt satt på andra raden). Visst, jag gör både bra och sämre gig som alla andra, men detta gig var jag ändå hyfsat nöjd med utefter förutsättningarna. Förutom då att jag sumpade min slutline, inte en utan två gånger. Det har aldrig hänt förut. Men den här kvällen hände det. Och den här kvällen råkade det sitta en recensent i publiken. Fast det verkar i och för sig inte som han var speciellt nöjd med mig innan dess i vilket fall som helst...

Ja ja, sist jag blev recenserad så var det Aftonbladet som skrev att jag hade "bra material" när jag uppträdde med Björn Gustafsson på Norra Brunn. Man får väl ta det onda med det goda.