Var på Garvas onelinertävling ikväll, det var ett trevligt galej med många vinstlystna komediaktörer inblandade. Alla var duktiga, men bland alla estradörer stack Johannes Finnlaugsson, Mads Brynnum och Henrik Mattisson ut, och de vann också varsitt pris. Men applåder och visslingar till alla medverkande!
Jag tävlade inte men hade fått äran att medverka i den trehövdade juryn, som förutom mig själv bestod av Martin Svensson och Fritte Fritzson. Vi i juryn skulle också köra ett varsitt set. Resten av juryn gjorde lysande framträdanden, själv är jag missnöjd. Visst fick jag mig lite skratt till livs, men jag kan ju utan problem framhärda i det faktum att jag har BETYDLIGT högre krav på mig än vad jag som underhållare åstadkom denna mörka novemberkväll på Harrys i Malmö. Jävlar i min lilla låda. Nästa gång jag ska köra på en klubb kanske jag ska undvika att samla ihop halvfärdigt material i någon naivistisk självmordsbombaranda för att sen utan något större självförtroende dra upp skiten på scen.
Nu kanske man kan tycka att ett sånt här gig skulle resultera i nån revanschlusta, men i detta fall som dessutom kombineras med den där blöta novemberfilten över själen ger mig i praktiken många fler destruktiva tankar än konstruktiva. På plussidan ligger dock min obotliga envishet. Vi får väl se hur länge den räcker.
11 timmar senare: Revanschlustan har dykt upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar