Malmö Comedy Festival 2011

Bilden ovan är tagen på festivalens final i den fullsatta teatern med Johan Glans. Vid den här tidpunkten satt jag överst i teatern som en potatissäck. Stolt men enormt trött. Över 1100 personer hade under nära sju timmar njutit av över 60 komiker på fyra scener. Folk hade köat. Ätit. Detaljstuderat programmet. Flängt runt. Men framförallt så hade de skrattat.

Det mesta flöt på bra. Våra funktionärer gjorde ett strålande jobb och Luftkastellets hjälpsamma personal gjorde livet enkelt för oss arrangörer. Maten till publiken fungerade väldigt bra utan gigantiska köer. Alla shower hade bra med publik trots att man körde samtidigt på flera håll.

Vi hade två större dilemman, det ena var i början av festivalen: Vi var tvungen att frakta hundratals stolar från Saluhallen efter den stora showen där med plats för 900 personer. Efter den skulle vi inte ha nån lika stor show där, så många av stolarna skulle till Södra hallens första show. I Södra hallen stod kanske bara ett femtiotal stolar när publiken började välla in... Jag skulle vara konferencier och jag gick upp och förklarade att det var stolar på gång. Mindre än fem minuter före show började stolleveranserna komma, men eftersom det var så mycket folk kunde vi inte möblera. Folk tog sin egen stol och placerade sig, så på det stora hela taget löste det sig väldigt bra.

Det andra var i slutet av festivalen, mellan de två showerna i teatern. Första showen med ca 600 personer och den sista finalshowen med Johan Glans med plats för över 900 personer. Saken var den att vi dels var tvungna att rigga om inne i teatern men också göra plats för alla med ordinarie biljett eftersom vi hade två biljettkategorier, och behövde därmed utrymma mellan showerna. Försök att föreställa er ca 1000 personer där hälften försöker köa utanför en dörr och resten försöker ta sig ut ur densamma utan att det blir kaos. Det gick naturligtvis inte, och en viss irritation uppstod. Det är förståeligt, men å andra sidan hade väl inte de med ordinarie biljett blivit så överlyckliga om det inte fanns plats till dem sen, så jag vet inte hur vi hade kunnat lösa det på annat vis. Om vi arrangerar nästa år så kanske vi får sälja färre biljetter totalt så löser vi det, men vi får väl se. När vi släppt in i teatern igen så verkade dock folk nöjda och glada i alla fall, och finalen blev verkligen festivalens berömda grädde på moset.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd, vi i MACK (Lena Frisk, Ludde Samuelsson, Mats Andersson, Mattias Olsson, Björn Tennfors, Staffan Nordqvist, Ulle Bååth och undertecknad) har jobbat gratis under lång tid för att denna festival skulle kunna genomföras, och det har varit ett digert arbete. Mina egna framträdanden under festivalen kom dock som vanligt i sjuttiotredje hand. Stress funkar inte så bra för mig som artistisk uppladdning, och därmed uträttade jag heller inga storverk på scen. Helt okej framträdande, men inte mycket mer.

Men det priset är faktiskt ganska billigt att betala när man ser vad festivalen åstadkommer i form av över tusen glada och skrattande människor. Det är makalöst!

Mitt hjärta rördes också lite extra av den 15-årige invandrargrabben som gjorde sina första skälvande minuter på en standupscen för ca 900 personer under festivalen. Han gick standupkurs på MACK förra helgen och har verkligen varit duktig. Och bara 15 år! Hans glädjeskutt efter han klivit av scenen var betalning för mig.

Tack till Luftkastellet i Slagthuset!
Tack till våra funktionärer!
Tack till publiken!

Men vi hade naturligtvis inte kunnat göra något alls utan alla FANTASTISKA KOMIKER som tog sig tid att gästa oss denna söndag. TACK, ni är helt underbara allihopa!