Gislövs stjärna

Igår körde jag på Gislövs stjärna, hade inte stått på scen på drygt ett par veckor och kände mig rätt ringrostig. Men väl på plats kändes det bra. Bra möblerat, bra ljud och ljus och en trevlig publik. Och inte minst, trevliga arrangörer. Det är nog så viktigt. Jag värmde upp rätt bra i första akten innan jag påade Staffan Nordqvist som öppnade starkt. Därefter fortsatte Jesper Mattsson, också han fick publiken med sig helt. Biggan Lowén avslutade första akten och gjorde ett tryggt, lugnt och starkt set. Det är kul att se henne köra lite längre. Sen paus och så skulle jag upp och starta upp i andra. Men här gick nåt snett. Jag tänkte att "nu har vi väl lärt känna varandra", men jag kom in galet och fick kämpa. Inget vidare hugg alls, även om jag fick lite skratt så var det inget man skriver hem om. Jag lämnade dock över till Mats Andersson efter en varm om än tilltvingad applåd, och han gjorde det jättebra.

Kvällen gav mig dubbla känslor. Stolt och nöjd som arrangör för kvällen, men förbannad och sur på min egen prestation. Visst, det är väl aldrig så illa som det känns, men jag har ju trots allt mina krav. Hursomhelst, sen avslutade Thomas Petersson hela kvällen med ett hejdundrande set, blev inklappad på slutet och publiken var helnöjd. Kul kväll, men jag ska göra det bättre nästa gång jag är där, det är en sak som är säker.