Kulturkrogen 10 november

I tisdags var det premiär på Kulturkrogen Comedy Club. Det var en lugn kväll, inte så mycket folk, kanske 20 pers. Det var ett trevligt gäng, om än lite tyst. Jag försökte starta upp med lite energi, men fick inte så hemskt mycket respons. Körde lite startaupp-knep också för att det skulle vara lite krattat i manegen före första komikern.

När jag fått dem att låta litegrann i alla fall och dessutom fått åtminstone ett par små skratt så påade jag Pierre Mathisson som gjorde ett bra jobb. Han har bra och tydliga grejer och mycket energi som var välbehövligt denna kväll. Därefter tog Sven Nilsson vid och charmade publiken med sin touch av galenskap. Johannes Finnlaugsson var nästa man på scen och hans smarta och kluriga material föll också den lilla skaran i smaken. Sen äntrade Staffan Nordqvist scenen (eller mattan faktiskt). Jag gillar hans material om Usain Bolt, och det gjorde publiken med. Jättesmart och kul. Tomas Högblom avslutade första akten och gjorde det med tempo, energi och sin välkända ångvältsteknik. Fungerade väldigt bra.

Andra akten inledde Mats Andersson bl a med några nya observationer kring tunnelbygget som gick hem, sen körde Conny Hansson och beskrev vad som kan hända när blå kylskåp välter... Publiken var med på noterna och var så även när Ludde Samuelsson körde igång med en enorm energi. Sist ut var Jørund Larsen som knöt ihop säcken ordentligt.

Här nedan större delen av kvällens komiker samlade.













Fotograf Kjell Pettersson.

Nästa standupkväll på Kulturkrogen är 26/11, välkommen!

Skrattfest på Oslipat

Var på Oslipat ikväll, och det var en underbart skön kväll! Själv var jag lite off för jag har haft en sånt där dygn då jag ifrågasätter varför inte min mor gjorde abort, ni vet hur det kan vara... Avsaknad av inspiration, livsglädje och självförtroende, rubbet. Ibland är jag verkligen en melankomiker.

Men när jag landat på Tangopalatset återvände livssandarna en efter en, först via en capricciosa som Marcus Johansson levererat och sen via lite trevlig gemenskap. När jag skulle på i början av andra akten så kom jag först lite fel, men var snabbt tillbaka på banan igen och sen flöt det med hyfsad tajming hela vägen. Kul att det nya jag utvecklat under hösten sitter så bra. Jag har koncentrerat mig på en del av det, det finns fortfarande bitar som jag inte slipat på scen ännu. Men det får bli ett senare projekt.

Värt att nämnas:

• Frittes energi som konferencier, med en härlig närvaro och förmågan att rama in kvällen precis sådär bra som man vill att det ska göras.
• Råland Ulvselius Sverigedemokrat-rutin, grymt bra.
• Nils Lind i högform ackompanjerad av en skicklig pianist.
• Isak Janssons fullständiga knockout av publiken. Han bara höjde ribban gång på gång under sin act, och till slut kunde han inte fortsätta eftersom delar av publiken inte kunde sluta skratta. Grymt set!

...men alla var jättebra och förtjänar egentligen ett alldeles eget omnämnande...

Förutom jag så var det:
Johannes Finnlaugsson
Linn Edlund
Råland Ulvselius
Malin Nanhed
Nils Lind
Isak Jansson
Soran Ismail

Och så Fritte förstås.

Tack Marcus och Fritte för allt jobb ni lägger ner till andra människors glädje, både komiker och publik.

Ack och ve

Är novemberdeppig, och det passar ju alldeles utmärkt eftersom det är november. Skulle inte alls kännas lika bra att vara novemberdeppig i september eller mitt i sommaren. Men nu är det november och jag är less. Och vad har jag för orsaker då? Jag kan räkna upp några av dem.

Det är mörkt.
Det är kallt.
Det är jävligt.
Man måste kliva upp varje morgon.
Jag har dåligt med pengar.
Dammråttorna hemma är så stora så de har börjat prata.
De säger inget intressant.
Jag har spänningshuvudvärk.
Världen är ond.
Jag vägrar tänka positivt.

Och det värsta av allt är att jag är scout, och har ni NÅGONSIN sett en deppig scout? Nej precis. Snart ringer de på dörren och beslagtar min scoutskjorta.

Språkförbistring

Ikväll försökte jag köra standup på engelska för första gången. På Wisecrackers, och platsen för denna ambulerande klubb var denna gång Fagans i Malmö. Jag hade förberett några minuter, både nytt och översatt från mitt gamla. Jag har haft bra betyg i engelska och under normala förhållanden kan jag konversera hyggligt, förutsatt att jag kan slappna av. En standupscen är dock inte det mest avslappnande stället man kan befinna sig på, så jag var lite orolig för hur jag skulle hantera det.

När jag kom till klubben fick jag reda på att jag skulle upp först. Jag blev lite ställd men också lite rädd för jag kände på mig att jag kanske inte hade de bästa förutsättningarna att starta upp en kväll på engelska. Men jag gillade läget. Efter en ganska kort uppstart av konferencieren Martin Lettevall så var det då min tur. I ungefär samma sekund som jag ställde mig på scen så visade det sig att flera delar av hjärnan behagat stänga ner verksamheten, bland annat språkcentrat.

Jag var väl på scen i kanske sammanlagt två minuter, och under den tiden hann jag
1) Glömma allt jag någonsin lärt mig om engelsk grammatik
2) Få en klar och tydlig inblick i hur våra invandrare har det när de ska göra sig förstådd på svenska
3) Önska med innerlighet och kraft att jag befann mig någon helt annanstans

Jag lyckades väl stamma fram ett par skämt som gav en svag antydan till respons från publiken innan min hjärna skickade väldigt distinkta signaler om att jag förmodligen borde göra något helt annat någon helt annanstans, och det omgående. Jag bestämde mig för att inte käfta emot och gick direkt på ett säkert (?) avslutningsskämt, fick ett skratt och tackade för mig.

Från proffs till nybörjare på en tiondels sekund. Det var länge sen jag kände mig så osäker och handikappad, det var enormt jobbigt, både på plats och efteråt. Jag tvivlar på att jag kommer göra om det.

Andra akten kan jag inte säga så mycket om eftersom jag gick i paus, men Marcus Johansson var den komiker som avslutade första akten, och han gjorde det mycket bra. Imponerande. I take my hat of for him.

Sveriges äldsta rookie?

Gertrud Johnsson, 73 år gammal, på Dockan Comedy i Malmö.

Dockan - revansch!

Sist jag var på Dockan gick det inte så bra. Jag körde då mitt nya material för tredje gången, men var lite nonchalant innan så jag repade alldeles för lite. Detta fick till följd att jag blev rörig och otajmad för att jag inte kunde materialet. Hämtade upp giget efter hand med beprövat material, men jag var ändå tjurig när jag gick av.

Igår hade jag repat lite mer, plus att jag nästan körde samma på Garva kvällen innan. Publiken var ganska ljummen även denna kväll, men jag var laddad och gick upp och körde för fullt. Och det blev revansch! Hittade allt jag saknade sist jag var där. Tajming, säkerhet i material, kontakt med publiken, allt det där som behövs för att det ska bli riktigt bra. Var verkligen jättekul!

När kvällen var slut och komikerna avades var det ett litet tjejgäng som skrek rakt ut när mitt namn lästes upp. De tjoade och vinkade till mig, det värmde lite extra. Lite senare kom en av dem ut i logen och ville prata. Hon tackade för kvällen, och sen visade det sig att ett skämt om grottkrypning jag körde sist på Dockan hade bitit sig fast hos henne och hennes kompis. När de såg att jag kom upp på scenen den här kvällen så hoppades hon att jag skulle köra det igen så deras tredje kompis också skulle få höra det. Men det gjorde jag inte. Så nu frågade hon om jag inte ville komma ut och berätta det personligen för henne... Så det gjorde jag :-)

Fick mig en tankeställare. Den kvällen som jag var så arg och missnöjd med mitt gig så var det alltså folk i publiken som gillade vissa skämt så mycket att de kom ihåg dem och ville att andra skulle få höra dem 21 dagar senare.

Garva igår

Det var tjejkväll på Garva igår och jag var en av kvinnoskämtarna som fått äran att delta. Publiken var lyssnande men var lite sparsam med den stora responsen överlag. Det krävdes ganska mycket för att det skulle bli nåt riktigt knäklappsskratt. Men de kom för all del här och var. Teresa Tönisberg var en av publikfavoriterna i första akten och fick väldigt bra betalt.

Själv körde jag i mitten av andra akten. Jag gjorde mitt bästa för att väcka publiken till liv och lyckades överlag bra. Fick kontakt från första början, och sen flöt det på. Är framförallt extra glad över att det nya materialet funkade igen. Jag körde det för första gången för några veckor sen, men sen gick det bara sämre och sämre för varje gig. Nu funkade det riktigt klockrent, bättre än någonsin, och jag hade bra pausering och tajming. Jag visste väl att det var bra material!

Medverkande under kvällen förutom undertecknad var Christina Claesson, Moa Lundqvist, Sandra Ilar, Gudrun König, Anna Braun, Carolina Svensson, Malin Nanhed, Zeid Andersson Sjöström, Cilla Domstad, Teresa Tönisberg, Pernilla Hammargren, Elina Du Rietz, och konferencier var Tutti Blixt.

Tack till klubbvärdarna Mattias och Joe för att ni lägger tid och kraft på att göra Malmö lite roligare!

Nu tjafsas det om roasten på Berns

Har läst flera blogginlägg om roasten på Berns och jag länkar till ett par här. Det är mycket kritik. Det verkar som roasten rör upp rejält med känslor.

"Cecilia Frode -I love you" (Politisk vilde)
"Min roast av Roast på Berns" (TV-bloggen)

Jag kan väl sammanfatta mina egna åsikter så här:
Roast är nytt i Sverige som frekvent företeelse betraktad. Men vi har skrattat åt elakheter i tv sen länge. Det har till och med de mest hårdnackade roastkritikerna gjort. Roast är inte legitim mobbing som några vill ha det till. En roast förutsätter att någon har tackat ja till att -med kärlek och glimten i ögat - bli sönderskämtad. Ett slags "här är ditt liv" fast bra mycket elakare.

Jag tror vi kommer att lära oss mer om roast med tiden, på samma sätt som standupen kom till Sverige och började utvecklades för ett par decennier sen.

För visst går det att förbättra. Det jag tror man vänder sig mot i första hand nu är att det inledningsvis har blivit lite av effektsökeri av det hela. Man använder tabubelagda ord för att publiken ska dra efter andan, vilket de också gör. Lite mer finlir kanske? Jag gillar när man börjar tokgarva åt ett skämt och först en tusendel senare inser vad det är man skrattar åt. Istället för att skratta av chock över att nån SÄGER "steka ett nyaborterat foster" tror jag att man kan producera ett skämt som gör att publiken själv TÄNKER samma mening. Om man nu är ute efter att gå över gränsen kan man väl då och då låta publiken göra det åt en?

Som de flesta vet så är jag inte de grova skämtens leverantör, så jag uttalar mig som publik. Jag gillar att bli förd bakom ljuset av komikern. Om sen poängen handlar om något harmlöst eller nåt riktigt grovt gör ingen större skillnad för garvet. Skillnaden är att jag fått tänka själv och i det grova skämtet så har värdet i de riktigt "fula" orden inte devalverats. Då kan de användas som strössel i tårtan istället för som huvudingrediens.

Komiskt krig på bloggen

Jag har några flitiga besökare på min humorblogg, och nu har två av dem blivit skitirriterade på varandra i det här inlägget. Så nu jobbar jag som medlare på min egen blogg. Enormt komiskt... Och allt började med en rolig gammal historia!

gotte sa...
Chris walks into his bedroom with a sheep under his arm and says: "Darling, this is the pig I have sex with when you have a headache." His girlfriend is lying in bed and replies:"I think you'll find that's a sheep, you idiot." The man says:"I think you'll find, I wasn't talking to you."
den 14 oktober 2009 17:53

Rulle sa...
Hur säger man?Buuuuuuu
den 15 oktober 2009 09:47

Anonym sa...
Buuu ? What !!Jag tyckte det var en underhållande historia
den 15 oktober 2009 14:41

Elin :-) sa...
Jag tyckte också den var rolig :-)
Men jag tror Rulle menade: Bääääääääääääää
den 15 oktober 2009 14:48

Rulle sa...
Tack Elin
Bläääääääää
den 15 oktober 2009 14:51

gotte sa...
BLÄÄÄ på dej själv , IDIOT
Tack och adjö, Elin
Leaving ..........
den 15 oktober 2009 18:44

Rulle sa...
Hur började det hela? Dålig stil?
den 15 oktober 2009 20:45

Anonym sa...
Rulle
Du gör Elin en otjänst genom att vara arrogant. Varför kunde inte Gotte få bidra med en historia, utan dina buuu och bläään. Gör en tjänst, sluta kommentera...
den 15 oktober 2009 21:33

Elin :-) sa...
Vad fan, ett krig på min blogg, hur gick det här till??? :-/
Rulle skriver egna ordvitsar, det är hans sätt att kommentera. Han kanske såg en till skämtkommentator som ett hot och därför skrev bu?

Men vet ni vad, det finns plats för er allihop :-) Både folk som skriver egna roligheter och folk som skriver uppskattande ord om mina blogginlägg. Alla är välkomna.
Puss och kram och frid och fred
den 15 oktober 2009 23:49

Rulle sa...
Både idiot och arrogant
Jag läser Elin för humorns skull och inte för dåliga historier som andra står för
Men självklart.....jag slutar kommentera och bara roas av Elin i fortsättningen
den 16 oktober 2009 07:08

Elin :-) sa...
Var det verkligen nödvändigt att understryka din tråkiga kommentar en gång till? Kände du att det behövdes efter diskussionen som varit? Om du gillar min blogg så kan du väl skriva glada kommentarer?

Jag tyckte historien var kul, efter detta kanske jag publicerar den som ett ordinarie blogginlägg... Skulle vara intressant att se kommentarerna :-)

Ja, så kan en dag i bloggkommentarernas värld se ut.
Och blir det ett nytt världskrig så vet ni var det startade.

Härligt galet gig!

Var på lantbruksuniversitetet och gigade i lördags. Informationen jag fått innan var att det var invigning för lantmästarstudenternas sparkdräkt och de skulle få byta ut sin fulslips mot en finslips. Sparkdräkterna visade sig vara snygga kostymer, jag hade helt andra förväntningar...

Sen fick jag lära mig flera nya begrepp. Det visade sig att jag som härstammar norr om Hallandsåsen var en så kallad samojed. Vidare så kallades Öresund för Maxiplaskan, så i somras när jag badade så var jag en samojed i Maxiplaskan enligt denna vokabulär. Men det visste jag inte då :-)

Vidare hade de ett speciellt utrop: "vhiist". Detta användes så fort man ville hålla med om något. Så när jag började med mitt upplägg att jag var från Norrland så skrek 3-4 personer "VHIIST!!" (eftersom de var norrlänningar) under tiden som jag berättade poängen. Det här fortsatte vid flera tillfällen, bland annat när jag sa "Skåne" då i princip hela sällskapet vrålade rakt ut. Men jag lärde mig snabbt hur det här funkade och kunde sen också dra nytta av det. Jag är tacksam att jag tog reda på så mycket om deras specialord och annat innan, det var det jag hade mest nytta av. Materialet funkade hyfsat, men inte lika bra som när jag pratade om deras interna hyss. Vilket härligt gäng! Det var smått kaotiskt delvis, men jag tyglade publiken och gjorde ett bra jobb tack vare att jag hade nycklarna in i deras värld.

Tydligen är det här den utbildningen som prins Carl Philip går också, men han var inte på festen. Men vill ni veta ännu mer om vad han fått lära sig så finns en liten ordlista här: http://www.lantmastarkaren.nu/vhiis.htm