Välkommen

Om nån vågar komma så finns det nån tid kvar på Mässingshornet 2 maj. Kan bli riktigt trevligt och kanske att Doktor Moppe eller nån annan av våra favoritsnubbar och snubbinor kommer.

Så här skriver Henrik Mattisson om klubben:
http://henriktherookie.blogspot.com/2011/04/gig.html

Pungspark

Igår var det Mässingshornet. Klubben visade sig till en början inte från sin bästa sida, och knappast jag heller. Å andra sidan hade jag haft en självmordsdag, en sån dag när man börjar leta efter nåt nummer till nån kurator.

Nåväl, jag misslyckades i alla fall med att starta igång det bra i första akten. Nästan bara killar i publiken, och inte alla så sugna att bli uppbjuden till dans. Jag kanske bara skulle kört materiel, men när det är så få känns det lite distansierat, så jag försökte snacka med dem. Gick sådär. Några av komikerna som uppträdde var väldigt nya, men skötte sig ändå. Det är klart att de hade gjort bättre ifrån sig med andra förutsättningar. Andra akten såg helt annorlunda ut, mestadels för att tre herrar kommit in i lokalen varav den ena när jag börjar prata med honom presenterar sig som Doktor Moppe. Och helt plötsligt infinner sig den här gemytliga stämningen där alla i lokalen kan enas kring något. I det här fallet nyfikenhet kring Doktor Moppe. Och folk skrattar. Så komikerna i andra akten fick lite andra förutsättningar. En gjorde debut, och det gick väldigt bra. Det är jättekul att se ögonen stråla från en debutant som just stigit av scenen.

När jag kom hem blev jag varse att en av komikerna under kvällen hade twittrat. Han gick för övrigt i paus och fick aldrig möta Doktor Moppe. Men innan han överhuvudtaget satte sin fot på klubben skrev han:

Förbereder gig på Malmös sämsta Ståuppklubb. Påminn mig gärna om varför.(hoppas inte klubbchefen läser det här)

Jag kan berätta varför. Han hörde av sig och frågade om tid.

Väl på plats tar han kort på mig som han skickar upp och skriver:
Här är hon. Som driver Malmös (Sveriges) sämsta Ståuppklubb. Hon är inte sämst själv men klubben. Fan asså!

Det är var och en förunnat att äga en egen åsikt om saker, och likaså förunnat att välja om man vill basunera ut det. Det säger jag inget om. Inte heller påstår jag att detta är den bästa klubben jag driver, hur man än väljer att se på det så är Mässingshornet en väldigt speciell klubb. Lite antingen eller. Men många gånger har det varit makalöst sköna kvällar där, det är det nog en hel del komiker som kan skriva under på. Men jag ska inte sticka under stol med att det har varit jobbigt ibland också. Anledningen till att jag ändå fortsatt är för att jag är envis och att det mestadels varit kul. Men när någon skriver så till 1600 pers om klubben och mig så känns det fan inte kul längre. Det kanske var ett skämt? Men jag skrattar inte.

Jag skriver inte detta för att spela martyr på nåt sätt, jag skriver det för jag blev innerligt sårad, förbannad och dessutom jävligt ledsen. Hur än Mässingshornet är så har det varit en plats för nya rookies att få scentid, och det har varit min förmån att få se dessa nya förmågor utvecklas där. Igår var det åtminstone fyra rookies av sex som fick bra förutsättningar på denna världens sämsta klubb. En av dem som hållit på ett tag gjorde för övrigt sitt bästa gig hittills (ska jag kanske tillägga att vederbörande även uppträtt på andra scener?). Så någon form av funktion har stället fyllt, för de nya komikerna om inte annat.

Jag har en liten önskan som jag basunerar ut här. Du som inte kan se skönheten och charmen med denna genuint udda klubb där personer som Doktor Moppe ibland dyker upp, snälla du, ta dig för all del inte tid att komma. Det kommer överhuvudtaget inte vara värt det för dig. Eller för oss.

MACK:s nya hemsida!

Efter många år med en gammal sketen hemsida (som en gång i tiden var riktigt fräsch även om man i nuläget glömt det) så har Malmö Comedy Klubb precis fått en ny hemsida. Det är Jonas Andersson på cja design som satt ihop den åt oss.

Som ni märker när ni besöker den så har MACK fått en ny grafisk profil, nytt är också bland annat info och länkar till oss som arbetar med MACK samt bilder från några av våra föreställningar.

Välkommen in och ta en titt på www.mack.se!

Komfortzon

Igår onsdag var jag på Dockan. Från det att jag tackade ja hade jag en egen agenda för det här giget. Jag hade någon ostrukturerad tanke om att jag mestadels skulle improvisera med publiken lite som när jag gjorde det här firmagiget. Visst, kanske några säkra skämt här och var, men i övrigt bara lite lösa tankegångar som fick ta mig på olika vägar med hjälp av publiken.

Strax innan jag skulle åka dit var jag fortfarande himla orolig för hur jag skulle genomföra det jag bestämt mig för. Och kanske framförallt hur det skulle gå när jag trafikerade scenen. Till klubbägarna och mina komiska medtrafikanter sa jag "Jag tar inte ansvar för mina handlingar idag". Vilket naturligtvis är ren bullshit. Vad jag än gör på scen så får jag svara för det själv, det är så det funkar. Men jag försökte skydda mig lite, kanske rent prestationstänk-mässigt också.

Hursomhelst, jag skulle avsluta första akten. Publiken var inte helt oäven när komikerna innan mig körde, vilket kändes lite skönt. Renodlade improvisatörer kallar förmodligen det jag gjorde igår för "Impro -my ass", särskilt efter att ha sett denna bild:














Jag skriver aldrig på handen i vanliga fall ska tilläggas. Aldrig. Nu skrev jag upp de tankegångar jag hade med mig. Detta gjorde jag för att inte enbart falla tillbaka på säkra skämt. Så syftet var gott :-) Och utfallet? Jag körde lite drygt 16 minuter. Räknade i efterhand till 4 eller 5 gamla skämt under den tiden, kanske runt 4 minuter av totalen. Resten var då nån improviserad smörja utifrån dessa lösa tankegångar i kombination med publiken. Det var inte det skrattätaste gig jag gjort, men vinsten denna kväll var en annan. Bitvis var det lite tystare än jag är van, och bitvis blev det väldigt, väldigt bra. Men oavsett, jag hade med mig publiken hela vägen. Detta kan nog ha varit det mest lärorika klubbgig jag gjort på länge. På firmagig har jag lättare att komma loss och prata med publiken än på klubb. Den största lärdomen denna kväll var nog - det är inte så farligt som det verkar att gå utanför sin komfortzon.

Ängelholm

I tisdags gjorde jag ett firmagig i Ängelholm. Det var på Erikslund, detta fantastiska ställe fyllt av välvilliga och serviceinriktade människor. Jag blev lite fundersam över hur möbleringen skulle fungera, men vi hittade snabbt en lösning. När firman hade ätit klart så fick vi hjälp av personalen med att ställa fram extra stolar till en liten biosittning. Det blev perfekt.

Med på giget var Mackan Andersson och Tina Andreasson. Vi utgjorde en ganska spretig trojka, sett till ämnesval och stil. Det passade utmärkt! Tina öppnade starkt, Mackan skruvade upp stämningen ytterligare och jag avslutade. Det var ett roligt gig, jag fick till bra publiksnack. Det har på senare tid nästan blivit en värdemätare för egen del. Får jag till publiksnack så är det ett roligt gig. Brukar funka bra annars också, men jag har roligare när jag hittar här och nu. Inte så konstigt kanske :-)

Ska bli skoj att åka till Erikslund igen den 27 april, på klubbkväll.

PS. Såg Al Pitcher igen på MACK i torsdags och jag fortsätter att hävda att han är Sveriges bästa komiker. Han får lära sig svenska också bara så är det fulländat sen :-) DS.

Kära Mässingshornet!

I måndags var det lite av en ödets kväll. Beroende på hur utfallet blev efter en ganska lång rad av kvällar med liten eller knappt någon publik alls skulle vi ta beslut om klubbens framtid.

Den här kvällen blev det mycket folk, några komiker hade tagit sig tid att hjälpa till på olika sätt, tack, ni vet vilka ni är! Vi har startat en facebookgrupp som heter Standup på Mässingshornet (som ni gärna får gå med i!) som också gav lite resultat.

Och vet ni vad! Vi lyckades. Vi lägger inte ner klubben. Inte än i alla fall :-)
Vi kör igen 18 april och 2 maj. Så kontakta mig snarast om ni vill ha scentid.

För att återgå till kvällen som sådan så blev det en strålande kväll från början till slut. Många av de som kör lite kortare fick utrymme att öka scentiden, och de förvaltade den väl utan undantag. Tack kära Anders Löfberg, Matilda Berggren, Björn Tennfors, Tina Andreasson, Johan Uldall och Henrik Mattisson!

Ikväll MACK med Al Pitcher och Håkan Jäder. Det blir en fröjd.

Mässingshornet

Är lite deppig just nu. Av lite olika orsaker, en har troligtvis med hormoner att göra. En annan är att en kompis blivit sjuk. Och lite annat skit. Så kan det vara ibland.

Men jag blev lite ledsen på Mässingshornet igår också. De har ju ingen möjlighet till stora marknadsföringsåtgärder. Väldigt lite folk i publiken. Det brukar inte vara nåt problem eftersom lokalen är så liten, och vi körde även denna gång. Det funkar ju, ibland blir det tokbra ändå, men på sikt är det naturligtvis inte stabilt. En testscen och villiga komiker finnes, men om inte det dyker upp publik så är det väldigt svårt att upprätthålla klubben.

Så kan vi inte vända skutan så är det bud på att vi får lägga ner. Vilket jag sörjer om så är fallet. För jag älskar lokalen. Den är magnifik. Och det behövs inte så väldigt många för att fylla den egentligen. Men det har vi misslyckats med. Fan också.

Vi kör 4 april, sen får vi se.

Jag har startat en grupp på Facebook som heter "Standup på Mässingshornet". Jag visste inte att folk blev med automatiskt om man uppgav deras namn, så är det nån som kommit med och inte vill det, förlåt mig. Vill du vara med och stötta, dela gärna arrangemanget den 4 april till resten av världen, bjud gärna in till gruppen också om du känner folk som du tror kan gilla det.

Än är inte sista ordet sagt.

HELG!!!

Och vad skönt att det är helg! Det har varit en väldigt intensiv period nu och helgen kommer jag ägna åt mig själv på olika sätt. Först sjunga gospel och sen gå på premiären av Moomsteaterns nya uppsättning. Ska bli jättekul!

Onsdagen på Hotell Erikslund blev en hit, som vanligt. Det var fullt hus, de sa att de hade kunnat sälja ut flera gånger om, så många hade ringt och frågat. Det var Thomas Petersson, Anders Celin, Lars Taps, Mats Andersson, Henrik Mattisson och Staffan Nordqvist som stod på scen under ledning av mig som konferencier.

En av de roligaste upplevelserna under kvällen var att se Anders Celin ta med Thomas Peterssons publik på en resa de aldrig kunnat ana... Den lite äldre publiken fick skratta åt skämt de från början mot sin vilja drogs med i. Helt fantastiskt, det blev jättebra. Vilken härlig show. Jag var från början helt ärligt lite tveksam till konstellationen, men jag vet ju att Celin är skicklig. Och Thomas Petersson ska vi inte prata om. Han påstod sig vara ringrostig, men var den ringrostigheten befann sig bland alla gapskratt var väldigt svårt att avgöra... Och så fyra härliga uppvärmare på det! Helheten blev verkligen toppen, det är succé varenda gång där uppe. Måste vara den bästa betalklubb jag drivit under åren, MACK borträknat naturligtvis :-)

Igår var det MACK då, även där var jag konferencier. Det var inte helt fullt i lokalen, men folk var ändå på gång. Jag försökte surfa vidare på den här lite mer orädda vågen att "ge mig ut i publiken" mer, och ska väl villigt erkänna att det gjorde jag inte alls denna kväll. Med det inte sagt att det blev dåligt, jag gjorde vad jag skulle. Sen hällde jag ut Sprite i knäet på två i publiken av misstag, och om det räknas som publikkontakt så fixade det sig trots allt...

Adde Malmberg, Fredrik T Olsson, Niklas Larsson, Ludde Samuelsson och Mats Andersson stod på scen, och det blev himla bra!! Vilken härlig MACK-familj vi har! Så skön stämning i klubben, och det smittar av sig till besökarna också, det är jag övertygad om.

Trevlig helg!

Garva igår

Igår var det lite upp och ner. Mats hade frågat om jag ville hoppa in på Garva, och jag var egentligen inte så sugen. Tackade ändå ja, vilket jag bittert ångrade när jag var på väg till klubben med huvudvärk som extra följeslagare. Men jag hade trots allt satt ihop lite materiel, och började memorera min setlist. Väl framme tog jag det lugnt. Det var kul att sitta och snacka lite med Fredrik T Olsson som jag inte träffar så ofta, och huvudvärken blev tack och lov inte sämre utan lättade snarare en aning.

Så satte showen igång. Första akten var rätt seg med ett par undantag, publiken var också lite svårflörtad. Jag skulle avsluta första akten och bytte om i setlisten hejvilt efter några nya infall strax innan. När det sen var dags för mig så körde jag nåt kort nypåkommet skämt som anknöt till Martin Gustafsson som körde innan mig, om toalettpapper. I början av mitt set körde jag flera stycken "Alla ni som... applådera!" för att få folk att börja våga låta mer, och det gav lite resultat. Jag kände också att jag var inspirerad av giget i fredags då jag fick käfta mig igenom ett gig utan material, och lite av den andan hade jag med mig. En orädd anda och större benägenhet att ge mig ut på äventyr i publiken än vanligt. Det tillsammans med spontanitet i materielval gjorde att min scennärvaro var mycket hög, och jag hade väldigt roligt! Jag till och med berättade saker för publiken om gig som inte var planerat, och i ett fall inte ens roligt. Men jag räddade det ändå, och känslan av här och nu betydde mer just då. Lite ovant att ge sig ut så "oplanerat". Men det var kul att lämna säkerhetszonen lite, jag hoppas att jag ska göra om det snart igen.

I paus kom en tjej fram och berömde mig, men sa också att hon saknade ett av mina skämt, och frågade specifikt om jag inte kunde få gå upp nånstans under resten av kvällen och köra det. Detta har aldrig hänt förr. Det har hänt förr att folk kommit fram och saknat sina favoritskämt, men inte bett mig köra det igen samma kväll... Eftersom vi var på en tryoutklubb och det inte gjorde nån större skada så frågade jag och fick tre minuter i början av andra akten också. Och körde hennes önskeskämt. Gick bra det med även om upplägget om önskeskämt blev lite konstlat på scen. Så, sammantaget så blev det ett riktigt inspirerande scentillfälle för mig fast jag helst velat stanna hemma från början :-)

Tack till Mattias Olsson och Mats Andersson som fixar och grejar, men också till alla komikerna, Tutti Blixt, Kristian Flodin, Björn Tennfors, Martin Gustafsson, Luddini, Jacob Stålhammar, Niklas Larsson och Fredrik T Olsson.

Ikväll: Jobb som konferencier på ett fullsatt Hotell Erikslund med Thomas Petersson som huvudnummer. Ska bli fenomenalt kul!

Sjukt galet firmagig

I fredags gjorde jag det ett av de mest galna firmagig jag gjort någonsin. Och då har jag ändå en hel del att välja på... Det var ett gäng herrar, de allra flesta i övre medelåldern, och några få runt 40 år. Gemensam nämnare? Alkohol. De var 25 stycken, och de var riktigt packade med några få undantag. Och de flesta av herrarna älskade sin egen röst.

Jag hade som uppgift att köra 30 minuter standup, Mats skulle köra en kortis också. Ordföranden i föreningen presenterar mig, och innan jag ens kommer i deras åsyn så skriker någon "En strippa?" och alla skrattar. Väl på scen fick jag käfta mig igenom ungefär 5 minuter för att starta upp alltihop innan jag presenterade Mats. Han gjorde ett bra gig men det stod klart tidigt att skämt funkade sådär, alternativt inte alls. Snacka med dem var det som gällde. Tack gode Gud för mikrofon och ljudanläggning!

Efter Mats så körde jag ca 30 minuter i princip utan skämt. Jag påbörjade ett antal rutiner, men kom aldrig till punchen, utom i ett undantagsfall. Det blev mer som att upplägget utgjorde ett nytt samtalsämne som några av de mest fulla i publiken var tvungen att säga något om. I de allra flesta fall som en elakhet riktad mot någon av deras kamrater som satt där. Och så ett asgarv på det från alla församlade. Den rutinen fick jag snabbt kläm på, och kunde helt enkelt tjafsa med dem och sätta dit de största gaphalsarna gång efter annan till hela publikens och inte minst gaphalsarnas stora nöje. Jag bad en man vara tyst vid ett tillfälle. Då viftar han som sitter bredvid med en hundralapp och säger: "Får du tyst på honom så får du den här! Det är ingen som fått tyst på den mannen" [Skratt] Jag gick fram och fick tyst på honom en kort stund, fick hundralappen, skratt och applåd. Första gången jag får gage under pågående show.

Detta gig hade ju verkligen kunnat gå helt åt helsicke, jag hade kunnat gå av efter några minuter och bara sagt till arrangören att det var omöjligt att genomföra en show -vilket det egentligen var- men jag tänkte att jag kör på och ser var vi hamnar. De var jätteglada för att de fick uppmärksamhet och fick skratta åt varandras elakheter med en utomstående som samtalsledare/elakhetsminister, och jag fick erfara hur det är att köra utan materiel i en halvtimme. Arrangören var jätteglad och nöjd efteråt, de hade skrattat som bara den, åt mig och åt varandra. Folk kom fram efteråt och tog i hand och tackade för att det var så roligt. Sjukt galet gig, men lärorikt och kul!