Dockan igår

Var på Dockan Comedy igår och körde ett litet ihopkok. Gick hyfsat men det var lite rörigt. Jag hade många lösryckta idéer så helheten blev lite lidande, men å andra sidan hade jag bra scennärvaro. Alltid nåt :-)

Jag är så glad att jag jobbat upp mitt självförtroende och självkänsla så mycket det senaste två åren. Det är stor skillnad, och det gör skillnad både före, under och efter framträdandet. Jag har en grundtrygghet som jag sällan eller aldrig haft, grundtryggheten i att jag vet vad jag kan och är stolt över det. Många av åren jag hållit på med standup har jag ägnat till att tvivla på min kapacitet, jämföra mig med andra och nedvärdera mig själv i mångt och mycket. Det känns som jag har slutat med det. Visst darrar det till ibland, men förhoppningsvis inte i grunden.

Igår när jag cyklade hem såg jag en buss som fått motorstopp i en stor korsning. Och nu var det inte den vanliga sortens motorstopp, utan mer "lirka i en minut och motorn startar och går i 10 sekunder innan den stannar igen"-motorstoppet. Fatta den busschauffören, ha en halv kilometer med bilar som har grönt men det står en buss i vägen. Stressigt?! No shit... Men samtidigt gissar jag att killen gör ett bättre jobb om han slappnar av istället för att stressa upp sig.

Det slog mig vilken skillnad det kan vara i hur man hanterar saker. Jag tänkte på mig själv och hur jag ofta blivit stressad i olika situationer. Även i samband med standup. Ibland på scen, ibland utanför. Men kontentan är ändå den, att lyckas man hålla huvudet kallt och inte jaga upp sig eller göra för stor affär av saker (oavsett dignitet) så har man betydligt bättre förutsättningar att göra nåt bra av det. En självklarhet naturligtvis, men inte alltid lika självklart i praktiken.