Såg då den sista och direktsända föreställningen The 90’s – ett försvarstal med Henrik Schyffert. Hade hört så mycket om den, så mycket gott. Hade höga förväntningar. En recension i Svenska Dagbladet kallar den lysande från början till slut, och jag står nu tillsammans med många andra och nickar instämmande.
Vilken föreställning. Vilken balansgång mellan det djupt allvarsamma och det vansinnigt roliga. Jag såg en gång en amerikansk komiker som mellan sina skämt nästan predikade, sänkte stämningen nåt vansinnigt i sin vilja att beröra med allvar för att i nästa andetag locka publiken till skratt. Det fascinerade mig. Schyffert gjorde samma sak. Sänkte oss så att tystnaden ekade i våra hjärtan. Eftertänksamhet. Sen lyfte han oss lika lätt upp igen till ett rungande gapskratt. Men jag fick något med mig utöver skrattet!
Applåder och visslingar. Ett mästerverk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar