Oslipat igår

Ja, skrivkramp och prestationsångest mynnade så ut i ett framträdande på Oslipat. Jag hade förberett mig minutiöst, mycket mer än på mycket länge. Det var för att jag känt mig lite låg, nervös och gruvat mig en del. Jag fick trots allt ihop några nya grejer. Och jag gjorde en ganska stor omstrukturering av materialet. Mest för att få de bitar jag valt ut att funka ihop på ett bra sätt. Jag valde ut stycken som jag inte kört lika ofta, varvade med beprövat och petade in några nya grejer.

Framträdandet då? Jag var nervös innan, och blev extra stirrig när jag fick reda på att jag skulle öppna kvällen. Det är naturligtvis inget att klaga över, nån måste öppna och den här kvällen blev det jag. Det är egentligen ingen big deal, man får gilla läget. Dessutom värmde Marcus och Fritte upp scenen bra innan mig. Väl på scen kände jag mig hyfsat lugn och trygg, men inte fullt så avslappnad som jag brukar. Jag hade en ny ordning att komma ihåg, nya skämt och lite taskigt självförtroende. Jag var lite odynamisk och glömde några grejer men resultatet blev ändå fullt godkänt tycker jag. Men det kan alltid bli bättre...

Men det är så det är. Man får utmaningar, och man får förvalta dem. Egentligen helt oavsett den personliga situationen. Nu kände jag mig lite låg och vissen innan, men jag kan komma direkt från en begravning om så skulle vara, när jag väl står på scen är det min uppgift att underhålla, och göra det bra.

Ibland när jag mår taskigt inför ett gig -för det händer nu och då- så undrar jag varför jag utsätter mig. Om det verkligen är värt det. Men efteråt är det oftast det. Och det var det igår på Oslipat också.