Spännande

Var och såg Pablo Fransisco på Slagthuset igår. Första akten var väldigt bra, det var en finsk musikgrupp allra först som gjorde en underbar acapella-låt, en sån riktig "man blir glad i hela kroppen"-låt. Sen kom Janne Westerlund först ut av komikerna och han gjorde ett bra jobb. Mycket energi och roliga observationer om olika sorts musik! Han presenterade sen Henrik Elmér som var helt underbar. Att få höra 900 personer skratta hysteriskt åt denna galna uppenbarelse med sina skruvade idéer var en upplevelse bara i sig. Jag vill se honom på så här stora scener fler gånger!

Sist i första akten var Flip Schultz. Hade aldrig hört talas om killen, men han gjorde ett riktigt bra jobb han också. Mycket kroppsspråk, hög scennärvaro och charm. Sen i andra halvlek kom han då. Pablo Franscisco. Det var väl inte riktigt som jag förväntat mig. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte kollat in Pablo så mycket, jag har bara referens till hans "One man"-rutin. Den är grym! Men gårdagens show var lite som att höra "One man"-rutinen i en timme... Publiken älskade honom, han fick hysteriskt mycket betalt på ALLT. Killen var som en enda jukebox med tusen och åter tusen olika ljudeffekter som sattes på i snabb följd, och det var kanske mer fascinerande än något annat. Dock blev man rätt trött i öronen ganska fort, eller jag blev i alla fall. De rutinerna jag uppskattade mest var de där han faktiskt pratade lite också, och inte bara lät... Speciellt den om karaoke där han stör de som ska sjunga med att låta som en anka. Han är ju ett fenomen, så det är i alla fall kul att ha sett honom!